Tankar om morgondagen


Vanligtvis ser jag ut till att lida ganska ordentligt på cykeltävlingar. Munnen är vidöppen, blicken mot marken. Det hade varit kul om jag ibland var den som fick ge andra en smärtfylld upplevelse i stället för att alltid ta emot. Lite balans i ge och ta, helt enkelt.

I morgon är det dags för ett av de roligare motionsloppen – Gran Fondo Eslöv. Nu när regnet är borta från väderprognosen gissar jag att det blir fullt i startfållan. Motionslopp är till naturen betydligt vänligare än cykeltävlingar med utrymme för snack, mer mys och andra trevligheter. Åtminstone till tokkörningen upp för Lotta på Åsen. Längtar till i morgon!

Copenhagen Gran Fondo

966079_610868312258178_610205844_o

Copenhagen Gran Fondo kan sammanfattas med 145 km, stort startfält, start och mål i centrala Köpenhamn, grusvägspartier, lite kantvind och alldeles för många krascher. Iklädd finfina kläder från Kävlinge cykelentusiaster passade jag på att ställa mig först i min startgrupp i hopp om att åtminstone vara i ledning någon gång. Ca 300 personer var vi som i samlad klunga tog oss ut ur Köpenhamn. Ganska snart blev det rätt stökigt då parkerade bilar, refuger och rondeller skulle passeras. Jag såg till att hålla mig i närheten av starka cyklister som Lammhults Niclas Fagerlund, åtminstone för att ha en rygg att följa om det skulle spricka upp. Första tredjedelen var lättåkt och med vind i ryggen är det svårt att splittra fältet. Sedan kom kantvinden och krascherna och det började bli tävling på allvar. Till slut hamnade även jag i diket när cyklisten framför mig drog omkull, dock i oskadat skick med fötterna ner och huvudet upp. Krascher och kantvind avlöste varandra och strax innan vi nådde halvvägs var det dags för mig att lämna tätgruppen bestående av ett femtontal cyklister.

Visst är det trist att inte kunna följa tätcyklisterna samtidigt som jag under minst en halvtimmes tid konstaterat att ”så här kan det inte fortsätta”. Ganska snart blev vi en mindre grupp på fyra cyklister, varav en dessutom råkade vara en bekant i form av Robert Glembro, som med hyfsat samarbete tog oss tillbaka mot Köpenhamn. En större grupp med avhängda cyklister och täten i  efterföljande startgrupp anslöt till oss och helt plötsligt blev det åka av igen. På banan andra rullgrusavsnitt började krampen komma i låren. Inte jätteallvarligt, men det är en ganska olustig känsla när hjärnan kommenderar benen och benen inte svarar. Jens Voigts mantra ”Shut up legs” fungerade sisådär. Tryckte en gel och hoppades på att krampen åtminstone inte skulle bli värre och med arga skällande danskar kom vi i samlad grupp in mot målet i centrala Köpenhamn. Nöjd med att ha ”överlevt” valde jag att fega ur vid spurten och gjorde inget försök att avancera i gruppen. Jag slutade på plats 25 av nästan 200 startande i M40 blev det och därmed kvalificerade jag mig även för en plats till finalen i italienska Trento i september. Fast där ser banan helt annorlunda ut. Tre berg och 3000 höjdmeter. Det kan väl inte vara något för en skåning!?!

Dagen före tävling

Hela förra året körde jag samma pass dagen innan tävling. Ett kort pass med några hård intervaller för att påminna kroppen om vad den ska göra den kommande dagen. Vanligen blir det 3 x 1 min på max med 5 min vila emellan samt 3 x 30 s med samma vila. Dagen till ära blir intervallerna i backe då det blir en hel del höjdmeter under morgondagens Copenhagen Gran Fondo som i år lockat till sig c:a 1500 cyklister. Starten går i centrala Köpenhamn kl 09:00 och de 146 km borde vi cykla på drygt 3,5. Jag kör i M40 med startnummer 166 och det är möjligt att följa loppet via olika appar. Banan hittar du nedan.

Mina förväntningar på loppet är egentligen bara att jag vill känna mig stark. Jag känner inte till banan och konkurrensen, men gissar att det kommer gå undan. Tävlingen blir starten på en treveckorsperiod med en hel tävlingar och jag har vilat lite extra i veckan för att benen ska få en chans att återhämta sig och ladda om. Formkurvan pekar uppåt och det är med förväntan som jag ser framemot morgondagen.

Mörker-GP i Köpenhamn

Måndagen den 20/5 hålls Frederiksbergløbet, ett GP-lopp i mörker på gatorna runt Köpenhamns Zoo. Kl 22:10 går starten i C-klassen som jag anmält mig i och under 50 min ska det cyklas runtrunt. En rejäl backe med 33 höjdmeter utlovas per varv, vilket nog kommer svida en del när det närmar sig slutet. frederiksbergloebetkort

Egentligen hade jag tänkt köra en tävling i Ballerup dagen innan, men den tävlingen försvann spårlöst i förra veckan. Känner du dig också snuvad på ett linjelopp eller bara måste gå testa mörkercykling så passa på och anmäl dig senast den den 13/5 via DCU:s tilmeldingssystem!

På fjärde varvet uppstånden igen från de döda…

24621_10151421107626365_111150792_n
Foto: Fredrik Jansson / Cykelklubben.se

I söndags var det krig mellan mig och kantvinden. Örestadsloppet – slaget vid Barsebäck – säsongens första landsvägstävling skulle sålla agnarna från vetet och skörda sina offer. Några minuter innan start gör tävlingsledningen klart för oss att seniorer, juniorer och elit startar tillsammans. Vis från fjolårets fartträning med elitinslag i Åhus inser jag att det kommer gå fort, riktigt fort och att det gäller att sitta med bra i kantvinden. Placeringssäker är jag dessvärre inte och inte heller har jag ben som gör att jag kan täppa luckor. Klubbkompisen Jocke försöker få dra ikapp mig några gånger, men jag känner att benen vill något annat. 476833_10151421203591365_346497428_o
Foto: Fredrik Jansson / Cykelklubben.se

Efter första varvet var jag halvdöd, efter andra varvet var hoppet ute och under tredje varvet var jag redo att begravas i Gillhög som vi påpassligt nog passerade förbi. Benen är sura och tunga av mjölksyra, besvikelsen är påtaglig över att linjeloppspremiären skulle få ett så kort och snöpligt slut. Inte kan jag fortsätta trampa här i min ensamhet?
904737_155159844658451_411713559_o
Foto: Mattias Israelsson

Jag fluktar lite på wattmätaren och ser att det jag presterat under loppet första del liknar något som jag aldrig varit i närheten av förut. Där och då bestämmer jag mig. På fjärde varvet återuppstår jag ifrån de döda. Huvudklungan är visserligen långt borta, men jag är inte ensam om att ha fått släppa och ganska snart bildar vi en mindre grupp som samarbetar fint för att ta oss i mål. Bara 8 varv kvar!
478091_10151421205426365_1610456502_o
Foto: Fredrik Jansson / Cykelklubben.se

Nu händer det egentligen ganska lite och varven rullar på. Gruppen ändrar storlek emellanåt och flera är ganska trötta. Jag och Höllvikens Pelle Sjörin delar på mycket dragjobb tillsammans med en cyklist från CK Masters. Med två varv kvar börjar vi få häng på det som återstår av huvudklungan och vi hör speakern meddela att det är 1,5 minut att ta in. Våra kroppar fylls med hopp och i de jobbiga kantvindspartierna ökar vi farten för att kunna ansluta. Vi närmar oss och i motvinden med ett halvt varv kvar är vi samlade. Det blir inte mycket till klungspurt även om jag försöker få en liten lucka med 500 m kvar.  Det blev en 17:e plats till slut av 45 startande, varav 20 valde att inte fullfölja.  Innan tävlingen tyckte jag att idén att cykla hem var lysande. Efter målgång med krampande lår var jag mindre övertygad. Så här ont i benen har jag inte haft efter en cykeltävling någonsin, och andra sidan har jag inte heller tryckt så hårt i pedalerna förr.

Sköna maj, välkommen!

DSC06020

Maj är här. Nästan i alla fall. Det är i maj månad som det händer. Träningen är gjord och benen ska vara så fina att det i princip trampar av sig själv. På söndag är det Örestadsloppet, ett lopp som ska väcka kroppen inför det som väntar. Vinter- och försäsongsträning ska omsättas i fart och hårdhet. För två år sedan hängde jag med i fem varv. I år hoppas jag hänga med hela vägen runt. Kanske till och med försöka ställa till det lite. Blåser det blir det riktigt hårt. 48 gånger ändrar vinden riktning – medvind, kantvind, motvind (backe), kantvind, medvind, osv… Allt handlar om position i klungan och position är jag inte världsbäst på. Brukar hålla ett öga på erfarna cyklister (speciellt Håkan Persson) för att lära mig. Men Håkan startar några timmar tidigare så den idéen är ganska dålig. Annars händer det mycket kul i maj:

Längtar!

På gång i år

På väg uppför Åvarpsbacken med hela klungan bakom mig

Jag har valt att dela in 2013 i två delar där jag fokuserar på cykling under det första halvåret och så här ser mina planer ut fram till midsommar.

5-7 april: Läger – CycleCamp 2013
12-14 april: Läger – Trailcamp Kullamannen
14 april: Tävling – Forårsdag i Hell-singör
28 april: Tävling – Örestadsloppet
12 maj: Tävling – Copenhagen Gran Fondo
18-19 maj: Tävling – Halmstad 2-dagars
25 maj: Motionslopp – Cykel City Gran Fondo, Eslöv
9 juni: Motionslopp – Husiesvängen, Malmö
16 juni: Tävling – Staffanstorp CK Linje

Väl framme i juli månad hade jag tänkt skifta fokus från cykling till löpning med hopp om att genomföra Berlin Marathon den 29 september i god form. Det är många som springer Berlin i år, inte minst min bror. Och jag vet i tusan om jag vill bli slagen av honom. Nu kommer jag dock ge honom ytterligare en månads försprång för inte vill jag missa Veteran-SM i Ystad som går i slutet av juli. Äntligen är det dags för mig att leka med de stora pojkarna då jag 2013 till ära får tävla med H40.

100 dagar kvar…

Nedräkningen har börjat, 100 dagar kvar till den 14 april då det är dags för säsongspremiär. CK Kronborg bjuder in till en Forårsdag i Hell-singör. Loppet som är inspirerat av Paris-Roubaix erbjuder både lera, gatsten och traktorstigar. Landsvägscykel duger fint, men det rekommenderas något bredare däck och inte mer än 6 bar i slangen. Jag vet att Andreas, som har en medalj att försvara, aldrig skulle missa denna tävling och jag hoppas vi blir många svenskar som är sugna på att ge danskarna lite bäng!