Idag fick jag stryk. Ordentligt med stryk. Dog, återuppstod och tog mig till slut i mål. Tävlingspremiären på MTB i samband med X-cup i Käglinge lärde mig ett och annat. MTB är en sjukt hård sport. Visserligen är min form fortfarande nedåtgående, men det var länge sedan som jag blev så trött. Dagens första misstag var att starta alldeles för långt fram. Jag försökte hänga på täten, hjärtat rusade, mjölksyran sprutade och jag fick täppa luckor i varje sväng. Efter 20 min var jag så trött att jag övervägde att kliva av, eller åtminstone ta en paus. Kunde lugna ner mig på några lättåkta partier, men efter det var jag rökt. Jag körde inte om en enda cyklist, men höll mig snällt till höger när andra ville passera. Jag är inte duktig på MTB, men jag kan bli betydligt bättre.  Idag förstod jag varför det är så svårt att cykla från MTB-cyklisterna när de väl dyker upp på GP-loppen. Det får allt bli lite MTB i vinter och ett gäng X-cup 2016!