En bild från Vätternrundan 2011. Jag cyklade med den “andra” snabbgruppen. Den som inte var snabbast… Sub 7, 2:a försöket hette vi och även om Masklungan slog oss med 5 min lyckades vi med vår målsättning och vi fick in ett tjugotal cyklister under sju timmar. Själv nådde målet efter 7:20, vilket var en hyfsad putsning av 2010-års 8:33.
Annars är det mycket Vätternsnack just nu! Jag bestämde mig tidigt för att det skulle bli svårt att kombinera en ännu snabbare Vätternrunda med Stockholm marathon. Därför blev det ingen runda detta år, och vad är väl en Vätternrunda!?! Den kan vara kall, blåsig, långtråkig och… alldeles underbar! Fast jag känner att mitt beslut var ganska klokt då de första cykelpassen efter maran visade på allt annat än pigga ben med bra tryck. Sådana ben som kan snitta dryga 43 km/h i 30 mil.
Men här om dagen kom vändningen. Jag fick bråttom hem och i fin motvind mellan Gårdstånga och Lilla Ro kunde benen leverera riktigt bra med kraft. Det lustiga i sammanhanget är att jag har en helt aburd träningsvärk efter att återigen besökt gymmet för en kamp med kettlebells. Något likande upplevde jag förra året då jag dagen innan Åstorpsloppet “tvingats” till Ruffieträning och trots ordentligt med träningsvärk cyklade riktigt bra. Kan det vara så att träningsvärk är positivt för cykelbenen!?! Måste nästan experimentera lite här!
Sommaren har precis börjat och jag har många rolig händelser inplanerade. Först blir det lite “back to basic” med träningen ett tag för att sedan bygga upp för en ny formtopp i slutet av sommaren. Närmst väntar en träningshelg med frun där det blir traillöpning, MTB-cykling och lite mer löpning vavat med finfika.
