Ringenloppet och Elisedals GP

555529_10150962458316365_1418192704_n
Sitter säkert i klungan under Elisedals GP. Foto: Fredrik Jansson.

I helgen gick Ringenloppet och Elisedals GP. Min egen ambition inför tävlingarna var ganska blygsam då jag haft en tid med lite motivationsproblem. Inte så pass att jag inte tränat, men jag har inte orkat med den riktigt jobbiga träningen av VO2max och den aneroba kapaciteten. Trodde att ett spontant fartpass med Åhus CK på väg hem efter en heldag på Åhus Beachhandbollsfestival skulle kunna få igång benen. Men, med gästspel av elitcyklister som Christian Bertilsson flög jag av som en vante i “lagtempo” med 48 km/h i motvind! Struntade därför i träningen några dagar innan loppet och laddade med en trevlig middag med likasinnade och massor med “pulled pork”.

Lördagens Ringenlopp gick på en bana på 11 km som skulle cyklas 8 varv. Det svänger ganska ofta och kantvinden bråkar med en under två längre partier. Min ambition för dagen var att öva på placering i klungan och försöka förstå hur den fungerar. Tyckte själv att det jag riktigt bra, och det vara bara en stund under det 4:e varvet som jag var i lite kris. En mindre utbrytning gick iväg på slutet och det var en riktigt stor klungan som skulle spurta om en topp-10 placering. Här fegade jag ur då jag tyckte det var riktigt stökigt. Rullade i mål som 34:a av 98 startande. Helt ok!

Jag hade trevliga minnen från Elisedals GP förra året och av någon anledning har jag fått för mig att jag gillar GP-lopp. 25 varv och drygt 40 km skulle cyklas och tempot var riktigt högt. Trots drygt 150 nittiograders svängar snittade vi 44 km/h! Jag hade inga problem att följa med klungan, men svårare var det att hålla placeringar långt fram. Med tio varv kvar hittar jag mig själv i täten sittandes på klubbkompisen Lars Therps hjul. Jag går om för att ta en förning och skriker till Lars att “nu kör vi”. Men, det var visst bara jag som körde och luckan till klungan blev tillräckligt stor för att jag bestämde mig för att ge allt. Mitt allt är dock inte så mycket att ha om man vill vinna cykeltävlingar och efter två varv är klungan i kapp och mina ben fulla av mjölksyra. Spurtade (?) mig till en 25:e plats av 57 startande.

523822_10150962456351365_2101968340_n
Infångad av klungan. Fem sekunder senare låg jag sist i huvudfältet. Foto: Fredrik Jansson.

I veckan är barnen hos farmor och farfar och då blir det mysträning med frun som behöver komma i MTB-form inför Cykelvasan. Undrar när det ska tävlas nästa gång?

Det finns ingen träning som tävling!

560886_442732432427143_1899590227_n

Idag gick Vincoloppet. 5 varv a 17 km i trakterna söder om Tomelilla. Kantvind är det gott om. En och annan backe finns det också, men i förhållande till kantvinden är de ganska överkomliga. Jag har kommit igång bra med träningen efter marathonuppehållet och fått gjort en del viktiga intervallpass, men jag behöver några veckor till innan fartuthålligheten är där den ska vara. Därför var jag smått nervös innan start. Skulle det bli som förra året då jag blev avhängd redan på det andra varvet? Så blev det inte!

Idag har jag tävlat lite mer än vad jag brukar lyckas med. Jag gjorde några försök att gå med i utbrytningar, vilka alla blev inhämtade ganska fort. Naturligtvis missade jag den vinnande utbrytningen på 3:e varvet och försökte få igång ett samarbete för att hämta in gruppen som gått loss. Samarbetet fungerade sisådär och gruppen framför drog iväg för att sedan gå i mål 2 min innan huvudklungan. På 4:e varvet drar jag iväg i ett försök att komma loss. Vi blir en grupp på fyra man som lyckas hålla undan i några km innan klungan kommer i kapp. Bestämmer mig för att spara kraft och se om det går att göra något på sista varvet för att komma högre upp i resultatlistan. Men, jag satsar på fel ryck och har inget att svara med när nästa ryck går iväg. Någon spurt blev det inte tal om, men det spelar ingen roll om jag hamnar på plats 17 eller 25…