Motivationen har inte varit på topp sedan det misslyckade VM-kvalet. Jag har tränat så fruktansvärt målinriktad det senaste halvåret att luften gick ur när det inte riktigt gick som tänkt. Efter VM-kvalet hade jag en liten lugnare period. Och visst blev den lugn träningsmässigt, men absolut inte på jobbet. Helt plötsligt fick jag finna mig i att det var jobbet som bestämde när och om det skulle tränas och inte tvärtom. Säkert en ganska vanlig situation för de flesta, men inget som jag är van vid och stressnivån ökade ännu mer. Mitt i allt var det också dags att påbörja ett högintensivt VO2max-block där jag under tre veckor ska pressa ut så många hjärtslag som möjligt nära min maximala förmåga. Och efter mycket slit körde jag mitt 13:e och sista maxintervallpasset idag. Som tur är jag så pass disciplinerad att jag kan träna utan egentlig motivation, men så klart bara under en kortare tid. Nu är min mental kapacitet slut och därför känner jag stor förtjusning över att göra något helt annat. På lördag startar jag i mitt första swimrun – Kustjagaren – 26 km löpning och 5 km simning. Jag och brorsan kör tillsammans och förväntar oss en riktigt rolig och utmanade dag i Karlskronas skärgård.