Ingen kan ha missat anklagelserna mot Lance Armstrong och de utredningar om hans eventuella användning av doping under tiden som aktiv cyklist. USADA har idag presenterat en sammanfattning (202 sidor) över bevisen mot Armstrong och samtidigt har flera cyklister, aktiva och “pensionerade” publicerat sina bekännelser. Alla skriver de, likt David Millar i “Racing through the dark” om hur de som unga och talangfulla cyklister mötte en verklighet i proffsklungan som var allt annat än vacker. Naturligtvis kunde de alla välja att inte dopa sig, men ville de stanna kvar i sporten på den högsta nivån tror jag inte att de hade något alternativ.

Jag tänkte inte bli långrandig om doping och kan inte önska annat än fler bekännelser och ökad sjukdomsinsikt. För cykelsporten var ordentligt sjuk kring milleniumskiftet och åren därefter. BikePure twittrar “We feel today’s news doesn’t reflect where the sport is today regards doping, although it does urgently require new leadership at the top” och jag håller med. Sporten är ingalunda helt återställd, men har kommit en bra bit på vägen. Omertan är bruten, och det kan bara föra gott med sig! Troligtvis behöver också ett och annat huvud falla i UCI-toppen.