Det har varit osäkert in i det sista. Annas förkylning (?) som slutade i akut bronkit har varit envis och det är först nu som vi verkligen har bestämt oss för att åka. Vad jag trodde skulle bli en ganska bra uppladdning inför årets andra marathonlopp blev i stället en orolig och omotiverad tid av “ad hoc” träning där besvikelsen över att vi troligen skulle bli tvungna att ställa in en resa som vi planerat sedan 2010 präglat det mesta. Att springa NYC marathon är inget man gör hur lätt som helst. Antingen är man sjukt snabb (under 2:50 på marathon) eller så betalar man mycket pengar och väntar på sin tur. För min del gäller det sistnämnda och ställer vi in 2012 är det två år till nästa chans. Men, Anna är inte den som ger upp allt för lätt och på torsdag sätter vi oss på flyget. Om inte Sandy sätter käppar i hjulen!