Foto: Cykelfoton.se

Äntligen är tempopremiären avklarad. Och jag är i stort sett nöjd. Örestadstempot bjöd på en 30 km lång bana med start i Barsebäck och vändpunkt vid Häljarp. Platt och snabb. Det är ganska mycket pill med tempolopp. Ordna med trainern, hjul, få på nummerlappen, en dräkt som kräver minst 2 personer och diverse accessoarer som handskar, skoöverdrag, armvärmare, tempohjälm som ska på. Uppvärmningen, i en cykelkompis carport, gick utmärkt och cykeln blev utan problem godkänd av kommissarien. Trots minutiös planering var jag lite sen till starten. Dock inte för sen som cyklisten framför mig som kom iväg en 40 s efter sin starttid.

Det finns två regler i tempolopp som är viktigare än alla andra. Den ena är kom i tid till starten och den andra är att inte gå ut för hårt. Att komma i tid fixade jag, men dessvärre inte regel nr 2. Att ha en cyklist bara 20 s framför mig gjorde att jag tog upp jakten på en gång. Jag jagade och närmade mig. Efter 10 km passerade jag och här någonstans går det upp för mig att jag kör alldeles för fort. Efter ytterligare några kilometer är det jag som blir omcyklad. Resten av loppet är en plåga där jag hela tiden balanserar på gränsen på vad som är möjligt. Jag tycker att milen i motvind efter vändpunkten är avskyvärd och det är först med några kilometer kvar som jag återigen får upp hoppet. Kommer i mål på 43:19, (41,7 km/h) och känner att det mesta faktiskt blev precis som det var tänkt, med undantag för den där onödiga jakten första 10…