Åre Grand Prix

Igår hölls den första upplagan av Åre Grand Prix, ett cykellopp runt Åre by där ett varv på 3,5 km skulle köras 4 ggr. Det innebar också fyra klättringar upp till Tott hotel en liten nätt backe på dryga kilometern och 80 höjdmeter. Jag hörde talas om loppet en knapp halvtimme innan start när vi tog en fika på torget. Velade en stund för att sedan springa till hotellet, få på cykelkläderna och pumpa däcken. Fyra minuter innan start var jag tillbaka och ställde mig på startlinjen. Från första tramptaget kände jag att benen ville cykla och jag var verkligen sugen på att attackera på riktigt. På tredje varvet bestämde jag mig för att ge allt i backens sista del fram till den tekniska nedförskörningen mot Åre torg. Jag fick en lucka och kunde sedan hålla undan från de jagande cyklisterna. Det var en fin känsla att ensam korsa mållinjen. Spontantävling när den är som bäst.

Tour de Kinnekulle

8_kinnekulle

På fredag drar jag till Götene för en tävlingshelg med Götene Elit-GP, Kinnekulle Cyclassic och Kinnekulleloppet. Just det där med ett GP-lopp i elitklass känns lite knäppt, men förklaras bäst med ett missförstånd från min sida när jag fick nys om tävlingshelgen. Då jag inte räds förnedring ska det bli riktigt kul att få känna på hur fort det kan gå när de snabba pojkarna cyklar. Kinnekulle Cyclassic är något så märkligt som ett motionslopp med tävlingsklass (med licenskrav). Här blandas elit med senior, veteran och sportklass. Jag räknar med ett utslagsgivande lopp och en splittrad klunga, till skillnad från söndagens Gran Fondo Eslöv som mer blev ett distanspass med tre backintervaller.

Tävlingshelgen avslutas med Kinnekulleloppet i seniorklass. Den stora utmaningen här blir själva Kinnekulle som ska cyklas sju gånger. Målgång på toppen känns spännande och jag hoppas att jag inte är allt för rökt i benen efter de första dagarnas tävlande. Kinnekullebacken är c:a 2,2 km lång med en lutning på 7 %. Strava visar vem som regerar på berget…

Det fina är att tävlingshelgen fortsätter med ett GP-lopp på Sturup Raceway på måndagskvällen. Racerbanor är grymma att cykla på och inte en chans att jag missar detta lopp, även om benen borde vara mos vid det här laget.

Tredje gången gillt!

IMG_0279

För tredje gången gillt blev jag avhängd på Örestadsloppet. Därmed är det för evigt (?) bestämt att jag inte fixar detta tillsynes anspråkslösa lopp. Det började 2011 då jag åkte av efter fem varv för att sedan bryta. Då fixade inte accelerationerna och hade bekymmer med positionering. 2012 hade jag annat för mig, vilket var tur eftersom vädret det året var fruktansvärt otrevligt. 2013 var det dags igen och jag dog på 3:e varvet. Vi startade samtidigt som elitklassen och körningen i kantvinden skördade många offer. Då fullföljde jag i alla fall loppet och så blev det även igår.

Varv 1, 2 och 3 gick hyfsat. Jag satt med långt fram och kände mig helt ok. Sedan på 4:e varvet började benen bråka och jag fick släppa luckor i kantvinden. Inte bra alls, men vill inte benen trampa hårdare och fortare är det svårt. ”Placeringssäker, men utan krut i benen” som Håkan sa efteråt. Och det är precis så jag känner mig. Att se klungan glida iväg är aldrig kul, men första gången var jag i alla fall i gott sällskap och vi lyckades ansluta igen.

IMG_0288

På sjätte varvet var det återigen dags att säga hejdå till tätklungan och jag gjorde mig beredd på att köra ensam de resterande sex varven. Som tur var blev jag ikappcyklad av en mindre grupetto redan efter två ensamvarv. I mål kom jag mellan plats 15-20, men då resultatlistan är helt uppåt väggarna (pga. strulande chip?) så står jag som DNF. Just antalet DNF blev mycket högt igår då kommissarierna diskade alla som cyklade på fel sida om vägen. En åtgärd som jag visserligen tycker är befogad för vår och andras säkerhet. Jag har alltid tyckt det känts olustigt att ligga på fel sida i 50 knyck med mötande trafik.

Mjölksyran som inte ville försvinna

image

En forårsdag i Hell-singör bjöd på nytt personligt rekord! Tyvärr inte i fart, utan i sämst återhämtning. Cykeltävlingar är lika med mjölksyra och graden av framgång kan ofta mätas hur väl kroppen kan ta hand om syran för att vara redo för nästa attack. Idag fixade jag inte mycket. Efter en bra inledning där jag kände mig placeringssäker hamnade vi i lilla ”Arenbergskogen” och precis som i den riktiga Arenbergskogen är det inte där man vinner loppet, men väl förlorar det. Jag hamnade lite efter när det smalnade av och cyklister framför mig släppte luckor. Jag blev tillsammans med ett gäng andra tvungen att jaga tätgruppen. Inte för att jag bidrog allt för mycket då benen redan här knappt ville hålla styrfart. Det blev bara värre och värre och till slut blev jag till och med ordentligt illamående och slog av på takten.

Efter lite lugnare cykling försökte jag komma igång med stabil tempokörning, men inte ens det ville benen. Därför hade jag allvarliga funderingar på att kliva av vid varvningen. Men, efter att ha tänkt en stund på sommaren Haute Route bestämde jag mig för att cykla vidare i mitt fikarundatempo. Jag kan ju ha dåliga dagar även där. Några enstaka grupper av cyklister passerade mig, bland annat KCE-kompisen Mattias som verkade vara både stark och på glatt humör. Fast mina ben ville inte ens ligga på någons rulle utan det tog ytterligare en halvtimme innan jag kände mig någorlunda återhämtad för att börja köra på. Denna gång i sällskap av ett mindre gäng eftersläntare. Kom till slut i mål som 22:a av 176 startande.

image

En enstaka dålig insats är inte värd att ägna för mycket tanke åt. Kanske var det fruns otäcka krasch igår som fick mig ur balans? Därför väljer jag att fortsätta enligt plan och laddar nu med ett helt gäng 40/20- och 30/30-intervaller inför premiären på hemmaplan om två veckor. Det fruktade Örestadsloppet nästa!

Tävlingsplanering 2014

Sist jag tog en titt i tävlingskalendern kunde jag i princip enbart konstatera att den drar igång med Örestadsloppet den 27 april och avslutas med Skånes 2-dagars den 14 september. Vad som skulle händ a där emellan var ganska oklart. Efter förra veckans klubbmöte med tävlingsplanering, vet jag betydligt mer. Dessutom blir det elitlicens under 2014 för att få en chans att köra fler GP-lopp. Här är de tävlingar och motionslopp som passar mig under cykelsäsongen 2014:

13/4 Forårsdag i Hell-singör, linjelopp 72 km
27/4 Örestadsloppet, linjelopp 96 km
4/5 FIK-trampen, motionslopp 100 km
10-11/5 Halmstad 2-dagars, GP & linjelopp
14/5 Allianstempo, CK Fix, 10 km (Kågeröd)
17/5 Gran Fondo Eslöv, motionslopp 137 km
17-18/5 Skara 2-dagars. GP & linjelopp
25/5 Kinnekulleloppet, linjelopp
26/5 Allians-GP, Höllviken CK (Sturup)
1/6 Bureloppet, linjelopp
8/6 Husiesvängen, motionslopp, 120 km
8/6 Falkenloppet, linjelopp
3/7 Kortbane-SM (?), Borås
18/7 Sandby-GP
19/7 Ringenloppet, linjelopp 88 km
20/7 Elisedals GP
20-26/7 Motions 6-dagars, Laholm
1/8 Kristianstad-GP
11/8 Allians-GP, Klubben Cyklisten (Sturup)
13/8 Allianstempo Örestadscyklisterna (Hög)
24-30/8 Haute Route Alps, etapplopp, 911 km
3/9 Allians-Stjernelöb, CK Fix (Kropp)
6/9 Kävlingetrampen, motionslopp 75 km
14/9 Skånes 2-dagars (linjelopp)

Kastbergaloppet 2013

I lördags gick andra upplagan av Kastbergaloppet, ett grusvägslopp som både utmanar och inspirerar. Cykla i Eslöv IF bjuder på ett riktigt trevligt arrangemang och jag gillar verkligen tävlingar på höstkanten. Själv har jag haft fyra veckors ledighet från strukturerad träning och såg helgen som en fin kick-off. Bästa träningen är i många fall på tävling och startfältet innehöll många starka cyklister. Cyklingen var bitvis lite passiv, och attackerna få. Visst bjöds det på fartökningar i backarna, men inget som fick mig att gå på rött.

Med en knapp mil kvar får plötsligt två CKX-cyklister en ordentlig lucka och jag sätter in en stöt för att komma ikapp. Stefan Larsson har verkat riktigt pigg och jag vill inte att han kommer iväg. Väl i kapp inser jag att Stefan inte var en av de två CKX:arna, men tätgruppen har nu spruckit upp rejält och vi börjar samarbeta för att skapa lucka. Ytterligare några cyklister (där bland Stefan) ansluter och i dagens enda kantvindsparti splittras tätgruppen. Längst fram är vi 5-6 cyklister som ska göra upp om segern. Själv kör jag av vägen i nästsista svängen, men lyckas jaga i kapp. Bestämmer mig för överraska och satsa allt på en långspurt. Fast någon överraskning blev det aldrig och dessutom var det alldeles för långt till mål. Jag nöjer mig en tredje plats och får gratulera Stefan Larsson till en välförtjänt seger. Väl i mål bjöds på cykelhistoriens bästa afterbike med öl, grillad korv, ärtsoppa, hembakat, kaffe mm. Grymt fixat!

Kick-off

LIONKING

I måndags var det dags för lite mer strukturerad träning. Efter en månad med ungefär halva träningsdosen ska jag under de kommande veckorna gradvis öka belastningen så att jag är redo för min 12-veckors fokus för bättre åkstyrka. I helgen blir det kick-off med Kastbergaloppet på lördag och Yddingeloppet på söndag. Där emellan firar jag och Anna 2×40 år med släkten!

Premiär i H40

Status

Idag åker jag och dottern till Perstorp och springer orienteringstävling. För mig är det premiär i H40. Svart bana. Okänd skog. En dotter som väntar i mål. Klubbkompisen sa att en tid inte sämre än 20 min efter nästsiste man är bra…