Fem tävlingar på sex dagar!

Det har varit några intensiva tävlingsdagen. Helgen i Värnamo följdes upp av Allians-GP på Sturup Raceway. Alltid lika kul att cykla runtrunt. Benen var hyfsade och på nästsista varvet låg jag i fin position. Slutvarvet går alltid ruskigt fort och det gäller att ligga långt fram betydligt tidigare än vad man kan tro. Har bra fart in på upploppet och korsar mållinjen som 5:e cyklist och 2:a i min klass. Onsdagen bjöd på sedvanligt allianstempo mellan Hög och V. Karaby. Hemmabana för min del och gott om supportrar på plats. Taktiken innan tävlingen var att försöka cykla en växel tyngre än vad jag normalt gör. Att helt enkelt tvinga benen att brinna ännu mer. Planen höll och jag knep en fin 3:e plats bakom tempokanonerna Boström och Eiring

Gårdagskvällen bjöd på orientering i Klåveröd. Kretsmästerskap och start i H35 dagen till ära. Tror att det var minst 3 månader sedan jag orienterade och det visade sig redan efter 5:e kontrollen då jag glömde passa kartan och följde fel stenmur. Ganska snart var jag ordentligt förvirrad eftersom jag dessutom hamnat utanför kartan. Efter en halvtimmes irrande hade jag lyckats hitta in på kartan igen och bestämde mig för att på enklaste sätt springa tillbaka till målet för att dottern inte skulle behöva vänta i dryga timmen på min målgång. Idag vilar jag och i morgon kör vi vidare med nästa tävling. Återigen är det orientering på programmet, men svart bana byts ut mot orange…

GP Sturup Raceway

Bild

GP-Sturup-Raceway

Igår arrangerade Höllviken CK ett allians-GP på Sturup Raceway. Jag och Jakob G hade planer på att sticka från start, men då jag strulade ordentligt med pedalen kom jag iväg bland de sista i fältet. Jobbade mig fram i spets och var därefter med och körde så gott jag kunde under hela loppet. Det var svårt att spräcka klungan och det var en ganska stor grupp som gjorde upp om placeringarna efter 12 varv. Själv hamnade jag på en 4:e plats i veteranklassen. Foto: Magnus Gilljam, Höllviken CK

Åre Grand Prix

Igår hölls den första upplagan av Åre Grand Prix, ett cykellopp runt Åre by där ett varv på 3,5 km skulle köras 4 ggr. Det innebar också fyra klättringar upp till Tott hotel en liten nätt backe på dryga kilometern och 80 höjdmeter. Jag hörde talas om loppet en knapp halvtimme innan start när vi tog en fika på torget. Velade en stund för att sedan springa till hotellet, få på cykelkläderna och pumpa däcken. Fyra minuter innan start var jag tillbaka och ställde mig på startlinjen. Från första tramptaget kände jag att benen ville cykla och jag var verkligen sugen på att attackera på riktigt. På tredje varvet bestämde jag mig för att ge allt i backens sista del fram till den tekniska nedförskörningen mot Åre torg. Jag fick en lucka och kunde sedan hålla undan från de jagande cyklisterna. Det var en fin känsla att ensam korsa mållinjen. Spontantävling när den är som bäst.

Tävlingshelg i Götene

wpid-20140523_200607.jpg

Jag åkte till Götene med ett tufft tävlingsprogram med GP-lopp, gran fondo och linjelopp i seniorklass. Tanken var inte att prestera på topp i alla lopp, utan snarare försöka dra några slutsatser om hur kroppen reagerar på flera dagar med tävling. Allt för att samla erfarenheter till sommarens alpcykling. Jag lärde mig en hel del.

wpid-20140523_195854.jpg

Fredagen började med Götene Elit GP. 50 min + 3 varv. C:a 50 cyklister kom till start och redan efter två svängar var klungan rejält utdragen. Varvet var kort, bara 1,2 km och ganska tekniskt med tio 90-graders svängar per varv. Jag var ruskigt nerös innan start och hamnade tidigt långt bak i fältet. Efter en krasch hamnade jag på efterkälken, men vi lyckades ansluta lagom till nästa krasch. Denna gång kunde inte luckan tätas och vi fortsatte i lagtempo tills dess att tätgruppen kom i fatt oss och vi fick kliva av. Det roliga tog slut redan efter 32 minuter. Fast jag hann dock träna på nästan 200 svängar i hög fart!

Lördagens Kinnekulle Cyclassic var ett 122 km långt motionslopp med en tävlingsklass där elit blandades med senior och veteran. Alla med tävlingslicens var välkomna och vi var strax över 100 cyklister som drog i väg på blöta vägar. De första milen karakteriserades av attacker som avlöste varandra innan ”rätt” utbrytning på 10 cyklister kom iväg. Efter halva loppet var utbrytningen inhämtade och direkt blev det attacker på nytt. Det tog ytterligare någon mil innan ”rätt” utbrytning återigen gått iväg och det lugnade ner sig. Strax innan Kinnekulle blev klungan ganska nervös och alla ville ligga långt fram vid ingången till backen. Jag lyckades bita mig kvar i tätgruppen hela vägen upp och kunde gå i mål med klungan på en hyfsad 38:e plats. Att spurta om 11:e plats struntade jag i.

wpid-20140523_202557.jpg

Söndagens Kinnekullelopp blev tyvärr en medioker historia. Efter att hängt bra med uppför kullen de första gångerna kände jag redan på tredje gången att benen uppförde sig konstigt. I kantvinden efter utförskörningen var de lika trögstartade som en sur gammal utombordare och uppför backen den fjärde gången tappade jag kontakt med täten. Resten av loppet körde jag i trevligt lagtempo med två andra medtävlande. Kom i mål med värkande ben på en halvkass 48:e plats av 86 startande.

Oavsett så har helgen bjudit på en ordentligt överdos av cykeltävling. En slutsats som jag drar är att det är ruskigt svårt att trycka många watt efter att under upprepade tillfällen gått på max. Mina snabba muskelfiber behöver betydligt mer återhämtning än de långsamma. Och utan de snabba fibrerna är det svårt att göra bra i från sig på 1-3 min maxinsatser. Att spara energi och undvika att övertrassera mjölksyrakontot i kommer vara nyckeln till framgång i alperna. I morgon väntar ett GP-lopp på Sturup raceway. Det känns som om jag måste värma upp en halvdag för att ens ta mig runt…

Tour de Kinnekulle

8_kinnekulle

På fredag drar jag till Götene för en tävlingshelg med Götene Elit-GP, Kinnekulle Cyclassic och Kinnekulleloppet. Just det där med ett GP-lopp i elitklass känns lite knäppt, men förklaras bäst med ett missförstånd från min sida när jag fick nys om tävlingshelgen. Då jag inte räds förnedring ska det bli riktigt kul att få känna på hur fort det kan gå när de snabba pojkarna cyklar. Kinnekulle Cyclassic är något så märkligt som ett motionslopp med tävlingsklass (med licenskrav). Här blandas elit med senior, veteran och sportklass. Jag räknar med ett utslagsgivande lopp och en splittrad klunga, till skillnad från söndagens Gran Fondo Eslöv som mer blev ett distanspass med tre backintervaller.

Tävlingshelgen avslutas med Kinnekulleloppet i seniorklass. Den stora utmaningen här blir själva Kinnekulle som ska cyklas sju gånger. Målgång på toppen känns spännande och jag hoppas att jag inte är allt för rökt i benen efter de första dagarnas tävlande. Kinnekullebacken är c:a 2,2 km lång med en lutning på 7 %. Strava visar vem som regerar på berget…

Det fina är att tävlingshelgen fortsätter med ett GP-lopp på Sturup Raceway på måndagskvällen. Racerbanor är grymma att cykla på och inte en chans att jag missar detta lopp, även om benen borde vara mos vid det här laget.

Svanesund 3-dagars: GP & tempo

Den andra tävlingsdagen i Svanesund inleddes med ett GP-lopp på en kort varvbana med en backe på cykelväg, en utförskörning i svag vänstersväng och ett upplopp i svagt motlut. Målet för loppet var att komma en bit högre upp i resultatlistan än gårdagens blygsamma 39:e plats. Dessvärre kom jag ganska sent till starten och hamnade lite väl långt bak när vi rullade iväg. Varje var såg jag till att plocka några placeringar och efter c:a 15 min var jag bland de tio främsta. Utbrytningsförsöken blev aldrig några riktiga hot då klungan körde riktigt fort i utförskörningen. Med något varv kvar ville jag avancera ytterligare i fältet, men hamnar lite snett på det i ingången till cykelvägsbacken. Tappar positioner och blir trött. Samma sak händer på sista varvet och återigen faller jag offer för att jag inte är tillräckligt placeringssäker när det ska spurtas. Kommer i mål bland de 10-15 första cyklisterna, men tilldelas en 7:e plats tillsammans med 32 andra då målkameran inte fungerat som den ska. Jag gillar GP-lopp och hade riktigt roligt. Grattis till Andreas som tog hem en trisslott och en 3:e plats.

Efter lunch och vila var det dags för tempolopp. Drygt 19 km på en småkuperad bana. Från början hade jag tänkt ta det ganska lugnt på tempoloppet, men sporrad av förmiddagens framgång var jag sugen på att köra på ordentligt. Utan tempocykel, struthjälm och extra tighta kläder blev det till att leka utbrytning igen. Tog mig runt på strax över 30 min (38 km/h i snitt), hopplöst distanserad av tempokanonerna men nöjd och glad ändå. I morgon kör vi det avslutande linjeloppet på 11 mil med start 12:33.

Redo för spurten!?!

När jag började tävlingscykla för några år sedan fokuserade jag i första hand på att kunna hålla mig kvar i klungan och inte flyga av så fort det blåste lite kantvind eller kom en backe. Intervaller med några minuters maximal intensitet fick högsta prioritet och mitt träningsupplägg har fram tills nu haft ungefär samma fokus. Någon utbrytning som håller till mål eller spurt om annat än en 27:e plats har helt enkelt inte varit aktuellt. Fast på sistone har det sett annorlunda ut. Jag sitter bättre placerad i klungan och klarar mig hyfsat i kantvinden. Då och då kommer jag loss med andra cyklister, men hitintills har det inte lett till något allvarligt. Jag har därför lagt om träningen en del efter ”semesteruppehållet”. En träningsblock med tröskelintervaller har gett mer åkstyrka, men jag har fortfarande ignorerat all form av spurtträning. Efter en snabb titt i Strava efter onsdagens GP konstaterade jag med lätthet att det krävs avsevärt mycket bättre tryck i pedalerna om jag ska plocka ytterligare placeringar. Bilden nedan jämför mig med Andreas (som vann).vinnarenOm en vecka går Svanesund 3-dagars. Inte för att jag hinner bli en spurtare tills dess, men jag kan i alla fall försöka. Idag blir det spurtträning för första gången i år!

 

Nära ögat!

Jag trodde det var kört. Att jag gått från cyklist till löpare. Att jag bytt trycket i pedalerna mot spänst i steget.  Semestern i Umeå bjöd på spännande löpning längs Öre älv, härligt flyt i skogen och alldeles för sega ben på cykeln. I lördags sprang jag Kåsebergaloppet och tog en hedrande 6:e plats. Bra mycket bättre än vad jag lyckats med på cykeln. Med kylskåpsstela ben var det med fasa som jag gav mig ut på cykeln igår. Döm om min förvåning så levererade kroppen riktigt bra och jag körde ett av årets bästa cykelpass med totalt femtio minuter på tröskeleffekt. I kväll väntar åter ett GP-lopp på Sturup Raceway med den stora skillnaden att vi cyklar åt andra hållet!

Veteran-SM mm

Allt sedan jag kom igång med träningen igen har det flutit på ganska bra. Slutet av juli bjöd på Ringenloppet, Elisdals GP och Veteran-SM. Tävlingarna har varit av ”träningskaraktär” och jag har satsat mer på hur jag ska tävla än hur jag presterat. Det har handlat om att hålla sig långt fram i klungan, vara uppmärksam på attacker och ta sig fram i ett stort startfält. Både Ringenloppet och Veteran-SM hade c:a 90 cyklister till start i min klass. Veteran-SM blev ett speciellt lopp. Frisk vind, sol och c:a 30 grader varmt. Redan dagen innan loppet kände jag mig påverkad av värmen när jag körde min sedvanliga träning inför tävling. En timme fick på fall och jag var ganska orolig hur det skulle kännas efter mer än tre timmars tävlande. Drack Resorb och kolhydratladdade lite lätt för första gången i år.

Loppet blev en dräpare. Av de 93 cyklisterna som stod på startlinjen i H40 valde 39 att bryta. Själv hängde jag med bra i fem av de sju varven. Jag var aldrig i riktig kris, utan satt långt fram i kantvinden och kände att jag hade hyfsat tryck i benen. Visserligen hade en större utbrytning gott iväg efter några varv, och farten i klungan varierade kraftigt. Någon riktig jakt lyckades vi inte få till. Under det sjätte varvet slutade jag svettas och började frysa i stället. Det har hänt tidigare, bl.a. på ett Stockholm marathon i 28-gradig värme och är en tydlig varningssignal om överhettning. I backen på det sista varvet vågade jag inte gå på max längre utan slog av på farten och det var knappt att jag tog mig i mål på en 39:e plats. Efter nödkylning blev jag till slut människa igen och kunde jag konstatera att jag inte tappat så mycket under juni och att det ska bli riktigt kul att träna för en ny formtopp i slutet av augusti.