Tävlingshelg i Värnamo

wpid-dsc_0233.jpg

En tävlingshelg i trevligt sällskap är svårt att tacka nej till. Speciellt om vädret är vackert och avståndet inte allt för långt. På väg hem från Värnamo där jag körde 30 km tempo igår och 96 km linjelopp idag kan jag enkelt konstatera att det går att ha riktigt kul på cykeln, även om styrkan från i våras inte riktigt är kvar.

Tempoloppet kördes på en platt bana, utan svängar längs en och samma väg. Höjdpunkten var passagen genom Hörle där det dels fanns en mindre nivåskillnad och dels några hus att titta på. I övrigt bara skog… Många tyckte att det monotona i sig var en utmaning, men själv tyckte jag att det var skönt att enbart kunna koncentrera mig på att trampa hårt och jämnt. Loppet disponerades perfekt och jag avslutade starkt. Kom i mål som 10:a av 22 startande på 42:20. Efter loppet tog vi en tur på linjeloppsbanan, vilket gjorde oss mer nervösa än lugna…

värnamolinje

Linjeloppet på 96 km (6 varv) gick på¨en bana som inte bjöd på några särskilda utmaningar, undantaget cykelvägsavsnittet där 7 m vägbredd minskas till hälften. Bilden visar en del där vi efter en skarp 90-graders sväng kommer in på en cykelväg som i tunnel passerar E4:an. Därefter blir det en chikan och sedan ännu en knyck (med grus). Seniorklassen startade dagen till ära samtidigt med elit, vilket traditionellt sätt brukar göra tävlingarna lite väl brutala. Innan vi når cykelvägen känns det som jag ligger bra med. Har rygg på den svenska mästaren Gingsjö och tänker att det ska nog ordna sig trots allt. Det gick sådär. Klungan är 200 m lång när vi kommer ut från cykelvägen och här får jag bekänna färg direkt. Jag tycker att det är så förbannat svårt att cykla i +60 km/h och kan omöjligen ansluta till tätgruppen. Luckan växer och strax innan varvning tog tävlingen slut. Nu befinner jag mig i en grupp på c:a 8 cyklister som tillsammans försöker jobba vidare de återstående fem varven. DNF var inte aktuellt idag utan jag ville definitivt fullfölja. I gruppen får jag sällskap av mina medresenärer från FK Trampen vilket gjorde faktumet att vara avhängd lite mindre smärtsamt. Kommer i mål på en 18:e plats av 31 startande seniorer. Lite nedrull på det och sedan ladda om inför morgondagens GP på Sturup…

Tredje gången gillt!

IMG_0279

För tredje gången gillt blev jag avhängd på Örestadsloppet. Därmed är det för evigt (?) bestämt att jag inte fixar detta tillsynes anspråkslösa lopp. Det började 2011 då jag åkte av efter fem varv för att sedan bryta. Då fixade inte accelerationerna och hade bekymmer med positionering. 2012 hade jag annat för mig, vilket var tur eftersom vädret det året var fruktansvärt otrevligt. 2013 var det dags igen och jag dog på 3:e varvet. Vi startade samtidigt som elitklassen och körningen i kantvinden skördade många offer. Då fullföljde jag i alla fall loppet och så blev det även igår.

Varv 1, 2 och 3 gick hyfsat. Jag satt med långt fram och kände mig helt ok. Sedan på 4:e varvet började benen bråka och jag fick släppa luckor i kantvinden. Inte bra alls, men vill inte benen trampa hårdare och fortare är det svårt. ”Placeringssäker, men utan krut i benen” som Håkan sa efteråt. Och det är precis så jag känner mig. Att se klungan glida iväg är aldrig kul, men första gången var jag i alla fall i gott sällskap och vi lyckades ansluta igen.

IMG_0288

På sjätte varvet var det återigen dags att säga hejdå till tätklungan och jag gjorde mig beredd på att köra ensam de resterande sex varven. Som tur var blev jag ikappcyklad av en mindre grupetto redan efter två ensamvarv. I mål kom jag mellan plats 15-20, men då resultatlistan är helt uppåt väggarna (pga. strulande chip?) så står jag som DNF. Just antalet DNF blev mycket högt igår då kommissarierna diskade alla som cyklade på fel sida om vägen. En åtgärd som jag visserligen tycker är befogad för vår och andras säkerhet. Jag har alltid tyckt det känts olustigt att ligga på fel sida i 50 knyck med mötande trafik.